Detta lilla uttryck råkade jag stöta på på Internet för ungefär en vecka sedan och sedan dess har simularade mänskor förolämpat mig genom att kalla mig det. Det har stört min självbild lite. Jag brukar nämligen vara ungefär såhär:
"Ha Ha Ha jag är så smart och bäst och upplyst!", vilket är ett ganska kul sätt att tänka för man får känna sig överlägsen och när man känner sig överlägsen folk så är det lätt att ignorera deras ignorans! Det är liksom mycket mer bekvämt att tänka att alla andra är dumma och jobbiga än att tänka att jag också är lika dum och jobbig. Men sen kom det här ordet upp, ett ord gjort för att beskriva den där sorterns jobbighet som jag antagligen ibland utstrålar. Jag är intreserad av filosofi så jag funderar på att låna någon intresant filosofisk text (av typ nietzsche, han nämns ibland och jag vill veta vad det egentligen handlar om), tydligen skulle detta vara väldigt typiskt för en "pseudo-intellectual". Så det suger ju, så folk skulle altså hata mig för att jag sätter mig in i någon lite off filosof? Jaha. Fan ta er simulerade mobbare. :(
Men jag kanske skulle ta och läsa någonting annat då. Lite psykologi, Steven Pinker, alltid kul att veta och också kul att kunna äga de här dumma mobbarna (som egentligen inte finns för att de är bara personer som jag tänker mig att jag kommer träffa någon gång...) men nej! Det är det mest pseudo-intellektuella som finns tydligen. Att citera från någon idol och bara sno hans åsikter istället för att hitta på egna. "Lär er tänka själva" säger Internetmänskorna till dessa bokläsande, citerande, pseudo-intelektuella douche bags. Så ska man hitta på egna åsikter? nej att hitta på egna konspirationsteorier och vara paranoid mot systemet är också tydligen pseudo-intelectuellt sa ännu en Internetmänska. Fast också tvärt om, sa en annan Internetmänska, att vara politiskt korrekt är också "pseudo-intellectual"! Bilden av vad en sån här person egentligen är verkar vara lite motsägelsefull.
Så vadå? ska man sluta lyssna på professorer som faktiskt kan någonting om ämnet? Ska man tänka själv för sakens skull utan att göra någon research? varför skulle det ge några vättiga resultat? Nej jag tycker om att vara en pseudo-intelektuell douchebag (som inte riktigt vet hur man stavar), även om ingen ännu har kallat mig det. Jag tror att folk stör sig på folk som vet mer än dem (vilket jag inte har svårt att sympatisera med), kanske för att dessa folk ser ner på dem och kallar dem för idioter. Men ibland är de ju faktiskt idioter! Och dessa wannabe intelektuella douchebags är i många fall helt enkelt bättre mänskor! De kanske inte är doktorer i Socialantropologi än (vad nu det är) men de försöker iallafall. De vill vara upplysta, de törstar efter kunskap. Dessa personlighetsdrag är BRA! Jag tycker om det här överlägsenhetstänkandet. En professor i ekologi vet mer än mig om ekologi, så jag lyssnar på honom (det gör nog alla). En pseudo-intelektuell och politiskt korrekt tönt på internet som råkar ha läst den här professorns bok (kanske enbart för att vara en show off dock) vet också mer än mig om ekologi. Visst han kanske är jobbig och skrytig och äckligt politiskt korrekt och yngre än mig men jag tycker det är en dålig idé att hata folk som tycker att dem är bättre för att dem vet mer. Jag tycker man borde "promotea" intelektualitet i allmänhet. Ifall folk vore smartare så skulle världen vara allmänt bättre.
Så, simulerade mobbare, snälla sluta förolämpa mig. Upplyst = bra, inte upplyst = mindre bra. Det är inte mycket mer än så. Visst om en pseudo-intelektuell douchebag försöker förnedra er och förolämpar er på ett onödigt sätt så försvara er. Douchebaggery är inte någonting som borde promoteas. Så var snälla nu! Men om ni inte klarar av den här känslan av underlägsenhet för upplysta mänskor så tänk på att den här typen är antagligen ledsen och ensam och känner sig liten och obetydlig, för annars skulle han aldrig känna sig tvungen att bevisa att han kan mer än några random Internetmänskor om ekonomi. Sådär, ni kan också få känna er överlägsna.
Men det är väll just det som är så störigt med pseudo-intellectuals, att de läste på bara för att kunna vinna och få känna sig överlägsna, istället för att läsa på för att de är geniunt intreserade av ämnet (antagligen det viktigaste draget för en pseudo-intellectual). Men just den stämpeln känner jag mig inte skyldig till. Jag brukar läsa om saker av anledningen att jag är intreserad/uttråkad, de flesta saker jag läser om diskuterar jag aldrig med någon (även om jag rantar endel om vad jag tycker om saker till mina kompisar. Eller när de inte är närvarande (som typ nu) denna blogg). Visst tycker jag om att halvt oseriöst tycka att jag är bäst, men jag försöker inte vara intelektuell enbart för att bevisa mitt värde. Jag tycker om att tänka helt enkelt. Jag tycker om att jag tycker om att tänka. Altså tycker jag att jag är bra. Det är bra att jag tycker om delar av min personlighet för det gör mig odeprimerad. Och jag tycker inte det är ett falskt grundat självförtroende som jag ljugigt fram och därav känns det mycket verkligare. ("jag är bra" är inte en så effektfull tanke men "titta här, jag är ju faktiskt smart" har kanske lite mer med verkligheten att göra) Man måste få tycka att man är bäst ibland. Om någon simulerad person säger att jag är en "pseudo-intellectual douche bag" så är den nog bara avundsjuk. Deras åsikter räknas inte för de är pantade och troll och jag är bättre än dem! Så de så! x(
Massa självupptaget inlägg men what the hell, det är det bloggar är till för. :(
Hoppas folk inte börjar tycka att jag är superarrogant och tror att jag ser ner på dem hela tiden. Jag brukar mer tänka att jag är bra än att se ner på folk, jag är bättre än så! hahahaha! :P
.jpg)