söndag 20 juni 2010

Beautiful Alchemy | nambaa uan!

Hmmmmmmmm....... Vissa saker är "vackert", typ som i slutet av ett väldigt bra fiktionellt verk då allt klaffar samman, allt blir så klart, alla häftiga tänkvärda saker som folk har sagt i filmen kommer tillbaka och allt blir en slutsats och en överblick. Man förstår. Man blir upplyst.
Jag är ganska besatt i den känslan. "vackert". Det finns andra sorters vackert som solnedgångar och vissa personer som man tycker väldigt väldigt mycket om men det är mycket svårare att fatta vad det handlar om.
Tillbaka till den där känslan av vackert när allt hänger samman. Man får den ofta också av att leta efter vetenskaplig sanning, eller när man inser någonting om livet. Men jag tänker: "Tänk när jag vet allt??" Eller när mänskligheten vet allt. Jag menar det spännande och intresanta ligger ju i mysteriet och sökandet egentligen, till slut får man insikten, som en belöning nästan. Och visst stannar det ju kvar med en, det är ju en del av poängen. Men jag tänker mig i typ... framtiden. Då all utbildning är supereffektiv ohc alla vet allt och vi har uppnått våran fina "unified field theory" och det inte finns NÅGRA mysterier kvar. Alla bara lär sig sanningen på superpedagogiska skoldagar, inkluderat allt man kan veta om livets jordnära visdommar. Dessa hypotetiska framtidsbarn har ju inte sökt själva. Då får de ju inte upplevelsen "vackert", för även om sättet sanningen hänger ihop på är evigt vacker (på ett sätt) så är den viktigaste delen av vackert upplevelsen, inte attributen som saker har ibland.
De vackra insikterna om livet känns betydligt viktigare än de vetenskapliga sanningarna, de är ungefär lika viktiga för mig som känslan av "vackert" i slutet av en bra manga/film/bok. Men tänk om jag vet allt nån gång. Då kommer livet bli mycket tråkigare ju D:
Stackar hypotetiska framtidsjag och hypotetiska fjärran framtidsbarn!

måndag 14 juni 2010

I have a friendly friend.

Min bästa komis Jocke är hemma från japan efter typ ett år!
Glad~ :D

fredag 11 juni 2010

Fullmetal Alchemist 108

Igår kväll/natt läste jag det sista kapitlet FMA någonsin. Och jag har fortfarande kvar lite av en väldigt speciell känsla i kroppen. Delvis så känner jag mig nostalgisk över hela serien och också "omg that was awesome"-fanboykänslan. Och samtidigt som jag är helt nöjd med slutet så är jag ju ledsen över att den inte kommer fortsätta. Jag har följt den här mangan med extra nördigt intresse och verkligen satt in mig i den. Jag har många gånger sagt att det är min favoritmanga. När jag hade läst igenom sista kapitlet på 100 sidor så var jag helt tom på tankar. Det var väldigt likt den känslan jag hade i slutet av death note animen, fast ändå helt annorlunda för att helt annorlunda saker hade hänt i det här kapitlet liksom. Jag hade liksom ingenting att komentera ,ingenting att tillägga. Då vet man att en manga har ett bra slut.

Nu ska jag läsa kapitlet en gång till. Det är kul att vara nördig. ^^

måndag 7 juni 2010

Konstnärligt rus

Idag målar jag med passion! Jag är full av energi och kreativitet, det satte igång här runt 22 och har inte slutat. Jag tänker fan inte gå och lägga mig! (Jag har ändå ingen skola imorgon, fast det är "poolparty" xD istället.) Det är härligt att rita så fokuserat men ändå kaosartat att ens andning blir tyngre. Jag bryr mig inte om resultatet idag, istället flummar och experimenterar jag. Tog och målade med akvarell som omväxling, den blev okej. ^^

I mitt liv så är det här att känna sig levande :3