Beautiful Alchemy | nambaa uan!

Hmmmmmmmm....... Vissa saker är "vackert", typ som i slutet av ett väldigt bra fiktionellt verk då allt klaffar samman, allt blir så klart, alla häftiga tänkvärda saker som folk har sagt i filmen kommer tillbaka och allt blir en slutsats och en överblick. Man förstår. Man blir upplyst.
Jag är ganska besatt i den känslan. "vackert". Det finns andra sorters vackert som solnedgångar och vissa personer som man tycker väldigt väldigt mycket om men det är mycket svårare att fatta vad det handlar om.
Tillbaka till den där känslan av vackert när allt hänger samman. Man får den ofta också av att leta efter vetenskaplig sanning, eller när man inser någonting om livet. Men jag tänker: "Tänk när jag vet allt??" Eller när mänskligheten vet allt. Jag menar det spännande och intresanta ligger ju i mysteriet och sökandet egentligen, till slut får man insikten, som en belöning nästan. Och visst stannar det ju kvar med en, det är ju en del av poängen. Men jag tänker mig i typ... framtiden. Då all utbildning är supereffektiv ohc alla vet allt och vi har uppnått våran fina "unified field theory" och det inte finns NÅGRA mysterier kvar. Alla bara lär sig sanningen på superpedagogiska skoldagar, inkluderat allt man kan veta om livets jordnära visdommar. Dessa hypotetiska framtidsbarn har ju inte sökt själva. Då får de ju inte upplevelsen "vackert", för även om sättet sanningen hänger ihop på är evigt vacker (på ett sätt) så är den viktigaste delen av vackert upplevelsen, inte attributen som saker har ibland.
De vackra insikterna om livet känns betydligt viktigare än de vetenskapliga sanningarna, de är ungefär lika viktiga för mig som känslan av "vackert" i slutet av en bra manga/film/bok. Men tänk om jag vet allt nån gång. Då kommer livet bli mycket tråkigare ju D:
Stackar hypotetiska framtidsjag och hypotetiska fjärran framtidsbarn!