Whine whine whine

(Jag postar inte den här låten i relation till födelsedags presenter :P )
Jag tyckte först inte om den här låten, den är whineig (vackert ord) Nu älskar jag den... Den är rakt på.

Originalet är också bra. Fast jag gillar Muse verisionen bättre ^^

Tea For The Tillerman - Cat Stevens

Bring tea for the tillerman

Steak for the son

Wine for the woman who made the rain come

Seagulls sing your hearts away

cause while the sinners sin, the children play

Oh Lord, how they play and play

For that happy day, for that happy day

(Jag älskar den här låten 8D , den var eftertextsmusik för tvserien extras. Jag tror inte den skrevs för det dock x] )

turn of your ipod and see the world

Jag hade ingen ipod idag så jag lyssnade på vad de som satt runt mig i tunnelbanan snackade om. De var trevliga mänskor. De snackade om vad de gjort på lovet. Jag gillade dem.

Det är extremt odjupt av mig att gilla och inte gilla främlingar bara sådär på första intryck. Jag vet ingenting om dessa mänskor. En dag jag varit på dåligt humör på eller i en annan hotfull miljö så skulle jag lätt kunna hata de här normala tonåringarna. Varför jag gillar och inte gillar folk baserar sig på typ ingenting. Eller inte ingenting men banala och konstiga omständigheter. Om de är roliga och trevliga så gillar jag dem. Men jag känner dem ju inte. Det finns säkert mobbare där ute som skulle kunna vara roliga och trevliga när de snackar med mig och jag skulle gilla dem. Det finns säkert personer som inte önskar någonting mer än väl åt alla, men som är så socialt osmidiga så att folk ogillar dem.

På vägen hem hamnade jag i ett gäng killar. 6-7 stycken. De snackade skit och skrattade om någon kille i deras klass som de kallade fetto. Jag hatade dem omedelbart. Jag ville typ slå dem. Det var inte att de hade dålig humor men i och med att det öppnade med den här mobbing delen så hatade jag allt annat av vad de sa. Men i ett annat sammanhang skulle jag nog kunna misstagit dessa mänskor för helt okej.

It makes me think.

Lågkonjunktur.

Aaaaaah... Vilket tråkigt ord. Som en mulen himmel om hösten. Fast inte den fina delen av hösten.

Jag tänker dock inte på ekonomi. Jag tänker på fantasi och kreativitet och awesomeness. Vad det gäller sånna saker så ligger Vilgot, inte i en depression, utan i en lågkonjuktur. Jag föreställer mig att sånt också fungerar lite som ekonomi. D.v.s. jag har varit sjuk på senaste tiden (är sjuk fortfarande) och inte riktigt haft orket att sätta in mig i någonting. Altså har ingen ny data från t.ex. roliga mänskor eller bra manga nått mig på senaste tiden för att jag har varit för trött och däför har jag inte häller haft någonting att tänka på, ingenting som inspirerar mig. Låg omsättning. Det står still där inne. Helt enkelt att ligga sjuk i sin säng, halvt apatisk och inte tänka på någonting. Jag är ovanligt tom på idéer och jag kan inte rita och jag talar/beteer mig fett awkward! D:

Jag hoppas jag tar mig upp ur min kreativa lågkonjuktur automatiskt då jag blir frisk. Fast om jag har otur så fungerar det inte så lätt. Man måste sätta igång sig själv, jag var faktiskt i en sån här lågkonjunktur redan innan jag blev sjuk. Men friskt först. Nu orkar jag faktiskt inte.

Hoppas världsekonomin fixar sig också.