söndag 31 oktober 2010
vifta med händerna
Jag brukar prata med mig själv, oftast inte på ett sånt tydligt sätt så att jag säger orden rakt ut i luften men det händer också ibland (typ när man är ensam hemma). Men jag har ändå faktiska konversationer med mig själv i huvudet. Ibland tänker man liksom "högre" än vanligt, då rösten i huvudet inte bara hjälper till med det man håller på med utan man faktiskt fokuserar på att prata med sig själv. Typ när man har en idé eller när man kommer på en story eller nått sånt. Jag har märkt att jag tydligen använder ganska mycket kroppsspråk då jag pratar med mig själv tyst och om jag blir entusiastisk så går jag lätt runt i "cirklar". Även om jag inte säger någonting med munnen så påverkas min andning nästan som om jag talade med någon. Det kanske är helt normalt eller så är det jätte konstigt men det är iallafall ganska kul. Jag är intresant att prata med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
2 kommentarer:
HAHA, jag brukar också prata med mig själv! (Men jag vet inte om det gör fenomenet "normalt") :< eller; typ föra långa diskussioner med 'någon annan' (som egentligen bara är... jag) i mitt huvud.
Sedan brukar jag alltid tänka hur synd det var att det bara var mig själv jag pratade med, när jag kom fram till värsta insikten om något.
Mm precis så! ^^
Jag brukar alltid berätta för någon vad jag kommit på (typ på msn) när jag kommer till någon intresant insikt för det vore ju som sagt synd att ifall bara jag lyssnade. ^^' (och så kanske dem ger lite feedback också :p)
Skicka en kommentar