Isoleringscell

Jag skulle så inte klara av en isoleringscell. Alls. Jag är van vid att lära mig något nytt och intresant varje dag, att alltid kunna ha möjligheten att prata med någon, att alltid ha en manga att läsa. Jag är beroende av ny data, i en isoleringscell skulle jag bara ha mig själv, ingen input från verkligheten, ingenting nytt. Jag kanske kan tänka fram någonting nytt men hur ska jag kunna göra det om jag inte har nått som sätter igång mina tankar.

Min hjärna skulle nog börja hitta på saker. Det finns en ganska vanlig sorters blindhet där ögonen blir sämre och sämre men hjärnans syncentrum fortsätter att fungera som vanligt. På grund av att hjärnan är så van vid att få mycket mer visuell input (tror det var därför) så blir den understimulerad och rastlös och börjar skicka signaler om syner som inte är där. Detta skapar en sorters hallucinationer.

Jag tänker att min hjärna också skulle göra så fast istället för syner så skulle den börja hitta på massa random information.... Så kort sagt jag skulle nog bli galen pga frånvarandet av nya idéer. Tänk om den hittar på nya minnen för att kompensera för att ingenting händer i isoleringscellen.

Eller så skulle jag kanske bli fett vis istället kan man också tänka sig. Att jag för att jag inte har några nya minnen att skapa försvinner in i mina gamla minnen och typ sorterar dem fett bra så att jag har djup insikt om allt jag redan viste innan isoleringscellen och typ är bergsäker på allt! Men tänk om jag blivit felinformerad. Då kommer jag ju bli bergsäker på saker som inte stämmer. Tänk om jag bara skulle bli jobbigt envis och trög istället för upplyst. Kanske i kombination med det där med påhittade händelser/minnen.

Jag tror nog ett annat stort problem med att sitta i en isoleringscell skulle vara vetskapen av att tiden rinner iväg. Dagarna går och jag gör ingenting i livet utan jag bara slösar det på att sitta inlåst. När jag gör "ingenting" här hemma så betyder det att jag mållöst driver runt på internet eller tittar på ett futurama avsnitt jag sett 5 gånger eller nått sånt. Men i en isoleringscell skulle jag verkligen göra INGENTING. Dagarna skulle flyta ihop och jag skulle undra hur mycket tid jag slösat på att inte göra det jag vill med mitt liv. Det skulle vara det som gör mig deppig nuförtiden gånger 30!

Ingen att prata med häller. Men jag kan prata med mig själv, jag är intresant. Men till slut känner jag mig själv allt för bra för att ha nått att prata om med mig. Då blir allt ÄNNU tråkigare. Jag får väll hitta på en låtsaskompis som är min motsats och gräla med honom. Det skulle vara gnälligt och kanske till och med frustrerande men iallafall inte tomt och tråkigt. Och om han blir för jobbig kan jag alltid sluta låtsas att han finns som hämnd. Då blir han allt ledsen!

Jag skulle nog väldigt fort tappa kollen på hur jag ser ut. Jag brukar lätt glömma hur jag se ut och sedan bli aningen förvånad då jag kollar i spegeln då jag kommer hem efter skolan. Om jag inte skulle ha någon spegel så skulle jag nog tappa kollen helt efter ett tag. Jag vet att när jag är i småland så brukar jag inte kolla i spegeln på mer än en vecka ibland. Om någon skulle be mig rita ett självporträtt då skulle det nog bli ett sugigt resultat. Men i isoleringscellen skulle det nog till och med se ut som någon annan. Tänk jag skulle kunna bestämma mig för att se ut hur jag vill.

Det är iallafall inte alls konstigt att man sägs kunna bli galen av att sitta i isoleringscell. Tur att jag inte gör det, det vore depp.

(wall of incoherent text)

Utopia

Kan vi inte bara samla ihop en awesome grupp av psykologer, sociologer, ekonomer, samhällsvetare, (rätt) filosofer, biologer, ekologer och vilka andra vetenskapsmänskor och allmänt awesome personer som skulle kunna behövas. Och sen bara sätta igång ett superprojekt där de spenderar typ sådär nått år eller tre på att utveckla ett perfekt samhälle, byggt på ett sätt som gör oss lyckliga på riktigt, som inte är ekonomiskt instabilt och som inte fuckar upp miljön.

Och sen kör vi på det.

Ska det vara så svårt? :(

"I'm sick of simulated people saying things I don't agree with"

Jag insåg nyss att jag stör mig på folk som inte finns! (Fan ta dem!) D.v.s. folk jag simulerar. Ungefär som: "En typisk pantad tonåring skulle säga x"

Grejen är att en typisk tonåring inte sagt x. Jag bara simulerar att den sagt det. Ofta då jag tänker "jag är trött på alla som säger x" så är jag egentligen trött på att jag tänkt mig att alla säger x. Faktumet är att min bild av olika mänskors (ibland grupper, ibland individer) sätt att tänka antagligen är baserat på väldigt få personer som jag bara har träffat och hört tala några gånger ibland. Om jag väl skulle diskutera det jag tänker med dessa mänskor så vet jag inte om jag faktiskt skulle kunne förutse ungefär vad de skulle svara. Antagligen inte.

Men jag ska hålla mig uppmärksam på då jag klagar på simulerade personer! Fördommar är dåligt har jag hört.

Drömmar

Ordet dröm betyder både de sorters drömmar man har på natten och de sorters drömmar man har i livet. Samma sak gäller på engelska (dream, inte så konstigt där, släktspråk) och japanska (yume). På ett sätt är det konstigt att vi inte har flera ord för det men på ett annat sätt så är det inte alls så konstigt. Jag har sett flera filmer/mangor som har användt ordet som om det betydde båda sorters drömmar samtidigt. Jag såg nyss Avatar med min familj där citatet (liten spoilervarning här) "I was a warrior who dreamed he could bring peace. Sooner or later though, you always have to wake up." Om det vore ett annat ord och ett annat sammahang skulle det där kunna ha tagits som en ordvits men just när det gäller ordet "dröm" så brukar jag ta det väldigt seriöst. Jag gillar i allmänhet metaforer. (även om det här kanske inte riktigt är en metafor)

Men det är inte så konstigt att det är ett ord för två sorters drömmar. För de drömmar man har i livet är lite som drömmar man har på natten: Irrationella, ologiska, galna, barnsliga, orealistiska eller omöjliga. Men endå har de en stark och djup mening, lite på det sätt någonting helt vardagligt i en dröm kan göra en irrationellt rädd, inte för att de har någonting med någonting att göra, utan bara av den anledningen att de är drömmar.

De idéer som verkligen äter sig fast på min hjärna är brukar inte vara dem jag fullt förstår.

Högstadieelever!

"Kan jag få be om er uppmärksamhet en kort stund!

Högstadieelever. En dag i framtiden kommer ni se tillbaka på den här tiden och skämmas.

En dag längre in i framtiden kommer ni att skratta åt det istället.

Endel av er kommer att ha gjort misstag och länge ångra dem.

Andra kommer senare önska att de hade gjort mer misstag.

Forsätt med era små liv som vanligt, men kom ihåg:

Det som händer just nu är inte alls speciellt viktigt."

Det skulle jag vilja säga på någon högstadieskola. x3

Ghost world var en bra film.

Till skillnad från expressen vill inte jag ha raka svar inom politik. För det gör bara att alla partier kort sammanfattar någonting om att de vill att barnen ska ha det bra och att skatten ska sänkas och att de ska lösa ungdomsarbetslösheten. Alla säger inte exakt samma sak men ungefär. Saker som låter bra. Politiskt korrekt och svårt att lita på. Hur ska jag kunna veta att de kommer göra någonting bra när jag inte har någon inblick i vad problemet egentligen består av och vad de tänker göra för att lösa det och varför det egentligen skulle leda till någonting. Jag vill ha komplicerade och utförliga svar!... Nej förresten jag orkar inte sätta mig in i saker. -.-

and also the scientist

den här låten talar till mig inatt............ <.<