All for no reason.

Det är som när man håller på och arbetar med någonting i formen. Och det är så detaljerat och så litet och så pilligt och bräckligt. Och man fokuserar i timmar men det blir aldrig klart och man blir sagta mer och mer frustrerad och till slut kan man inte ta det längre och slår sönder saken. För en sekund är det härligt att få ut sin frustration... Sen blir man bara ledsen.