Slös :(

Idag var det studiedag. Det jag gjorde idag var att leta upp mitt gamla nintento 64 och spela Zelda: The Ocarina Of Time (awesome spel). I början var det jätte nostalgiskt och mysigt men nu har jag ont i huvudet. Innan var det ljust och jag var pigg och nu är det mörkt och jag är seg. Varför valde jag att spendera en så fin och pigg dag med att ligga i soffan och röra på tummen? D:

Det är inte så att spelet inte var kul men känns fail såhär på efterhand... :/

The Void Has No Temperature

Because you act you must have your reasons to do so.

Whether these reasons are good or bad is fiction.

What matters is that they are real.

You are the consequences of yourself, so are you responsible?

You could have done better couldn't you? You could have been a better person than you were.

But you didn't. And you weren't.

"Could" is a miscalculation.

There is only reality.

Am I offended?

Yes and No.

I can see the bigger picture.

But I can't leave this frame.

Thought on chatting with Aron

Whenever I'm talking to an english speaking person and doing my best to not speak in far too simple words, I feel like I'm not really making much sense. That maybe I'm using the expressions and terms in a way that is just a little bit off. That I'm sounding like someone that is trying and failing to sound intelligent.

I think it's good to try tough. I might sound stupid now, mixing big and small words in an unnatural way, but I'll get the hang of it some day. :)

The Machine

The semantic web will understand itself

Share true wisdom

Silence the trolls

Only the perfect shall be visible

pseudo-intellectual douche bag

Detta lilla uttryck råkade jag stöta på på Internet för ungefär en vecka sedan och sedan dess har simularade mänskor förolämpat mig genom att kalla mig det. Det har stört min självbild lite. Jag brukar nämligen vara ungefär såhär:

"Ha Ha Ha jag är så smart och bäst och upplyst!", vilket är ett ganska kul sätt att tänka för man får känna sig överlägsen och när man känner sig överlägsen folk så är det lätt att ignorera deras ignorans! Det är liksom mycket mer bekvämt att tänka att alla andra är dumma och jobbiga än att tänka att jag också är lika dum och jobbig. Men sen kom det här ordet upp, ett ord gjort för att beskriva den där sorterns jobbighet som jag antagligen ibland utstrålar. Jag är intreserad av filosofi så jag funderar på att låna någon intresant filosofisk text (av typ nietzsche, han nämns ibland och jag vill veta vad det egentligen handlar om), tydligen skulle detta vara väldigt typiskt för en "pseudo-intellectual". Så det suger ju, så folk skulle altså hata mig för att jag sätter mig in i någon lite off filosof? Jaha. Fan ta er simulerade mobbare. :(

Men jag kanske skulle ta och läsa någonting annat då. Lite psykologi, Steven Pinker, alltid kul att veta och också kul att kunna äga de här dumma mobbarna (som egentligen inte finns för att de är bara personer som jag tänker mig att jag kommer träffa någon gång...) men nej! Det är det mest pseudo-intellektuella som finns tydligen. Att citera från någon idol och bara sno hans åsikter istället för att hitta på egna. "Lär er tänka själva" säger Internetmänskorna till dessa bokläsande, citerande, pseudo-intelektuella douche bags. Så ska man hitta på egna åsikter? nej att hitta på egna konspirationsteorier och vara paranoid mot systemet är också tydligen pseudo-intelectuellt sa ännu en Internetmänska. Fast också tvärt om, sa en annan Internetmänska, att vara politiskt korrekt är också "pseudo-intellectual"! Bilden av vad en sån här person egentligen är verkar vara lite motsägelsefull.

Så vadå? ska man sluta lyssna på professorer som faktiskt kan någonting om ämnet? Ska man tänka själv för sakens skull utan att göra någon research? varför skulle det ge några vättiga resultat? Nej jag tycker om att vara en pseudo-intelektuell douchebag (som inte riktigt vet hur man stavar), även om ingen ännu har kallat mig det. Jag tror att folk stör sig på folk som vet mer än dem (vilket jag inte har svårt att sympatisera med), kanske för att dessa folk ser ner på dem och kallar dem för idioter. Men ibland är de ju faktiskt idioter! Och dessa wannabe intelektuella douchebags är i många fall helt enkelt bättre mänskor! De kanske inte är doktorer i Socialantropologi än (vad nu det är) men de försöker iallafall. De vill vara upplysta, de törstar efter kunskap. Dessa personlighetsdrag är BRA! Jag tycker om det här överlägsenhetstänkandet. En professor i ekologi vet mer än mig om ekologi, så jag lyssnar på honom (det gör nog alla). En pseudo-intelektuell och politiskt korrekt tönt på internet som råkar ha läst den här professorns bok (kanske enbart för att vara en show off dock) vet också mer än mig om ekologi. Visst han kanske är jobbig och skrytig och äckligt politiskt korrekt och yngre än mig men jag tycker det är en dålig idé att hata folk som tycker att dem är bättre för att dem vet mer. Jag tycker man borde "promotea" intelektualitet i allmänhet. Ifall folk vore smartare så skulle världen vara allmänt bättre.

Så, simulerade mobbare, snälla sluta förolämpa mig. Upplyst = bra, inte upplyst = mindre bra. Det är inte mycket mer än så. Visst om en pseudo-intelektuell douchebag försöker förnedra er och förolämpar er på ett onödigt sätt så försvara er. Douchebaggery är inte någonting som borde promoteas. Så var snälla nu! Men om ni inte klarar av den här känslan av underlägsenhet för upplysta mänskor så tänk på att den här typen är antagligen ledsen och ensam och känner sig liten och obetydlig, för annars skulle han aldrig känna sig tvungen att bevisa att han kan mer än några random Internetmänskor om ekonomi. Sådär, ni kan också få känna er överlägsna.

Men det är väll just det som är så störigt med pseudo-intellectuals, att de läste på bara för att kunna vinna och få känna sig överlägsna, istället för att läsa på för att de är geniunt intreserade av ämnet (antagligen det viktigaste draget för en pseudo-intellectual). Men just den stämpeln känner jag mig inte skyldig till. Jag brukar läsa om saker av anledningen att jag är intreserad/uttråkad, de flesta saker jag läser om diskuterar jag aldrig med någon (även om jag rantar endel om vad jag tycker om saker till mina kompisar. Eller när de inte är närvarande (som typ nu) denna blogg). Visst tycker jag om att halvt oseriöst tycka att jag är bäst, men jag försöker inte vara intelektuell enbart för att bevisa mitt värde. Jag tycker om att tänka helt enkelt. Jag tycker om att jag tycker om att tänka. Altså tycker jag att jag är bra. Det är bra att jag tycker om delar av min personlighet för det gör mig odeprimerad. Och jag tycker inte det är ett falskt grundat självförtroende som jag ljugigt fram och därav känns det mycket verkligare. ("jag är bra" är inte en så effektfull tanke men "titta här, jag är ju faktiskt smart" har kanske lite mer med verkligheten att göra) Man måste få tycka att man är bäst ibland. Om någon simulerad person säger att jag är en "pseudo-intellectual douche bag" så är den nog bara avundsjuk. Deras åsikter räknas inte för de är pantade och troll och jag är bättre än dem! Så de så! x(

Massa självupptaget inlägg men what the hell, det är det bloggar är till för. :(

Hoppas folk inte börjar tycka att jag är superarrogant och tror att jag ser ner på dem hela tiden. Jag brukar mer tänka att jag är bra än att se ner på folk, jag är bättre än så! hahahaha! :P

vifta med händerna

Jag brukar prata med mig själv, oftast inte på ett sånt tydligt sätt så att jag säger orden rakt ut i luften men det händer också ibland (typ när man är ensam hemma). Men jag har ändå faktiska konversationer med mig själv i huvudet. Ibland tänker man liksom "högre" än vanligt, då rösten i huvudet inte bara hjälper till med det man håller på med utan man faktiskt fokuserar på att prata med sig själv. Typ när man har en idé eller när man kommer på en story eller nått sånt. Jag har märkt att jag tydligen använder ganska mycket kroppsspråk då jag pratar med mig själv tyst och om jag blir entusiastisk så går jag lätt runt i "cirklar". Även om jag inte säger någonting med munnen så påverkas min andning nästan som om jag talade med någon. Det kanske är helt normalt eller så är det jätte konstigt men det är iallafall ganska kul. Jag är intresant att prata med.

Isoleringscell

Jag skulle så inte klara av en isoleringscell. Alls. Jag är van vid att lära mig något nytt och intresant varje dag, att alltid kunna ha möjligheten att prata med någon, att alltid ha en manga att läsa. Jag är beroende av ny data, i en isoleringscell skulle jag bara ha mig själv, ingen input från verkligheten, ingenting nytt. Jag kanske kan tänka fram någonting nytt men hur ska jag kunna göra det om jag inte har nått som sätter igång mina tankar.

Min hjärna skulle nog börja hitta på saker. Det finns en ganska vanlig sorters blindhet där ögonen blir sämre och sämre men hjärnans syncentrum fortsätter att fungera som vanligt. På grund av att hjärnan är så van vid att få mycket mer visuell input (tror det var därför) så blir den understimulerad och rastlös och börjar skicka signaler om syner som inte är där. Detta skapar en sorters hallucinationer.

Jag tänker att min hjärna också skulle göra så fast istället för syner så skulle den börja hitta på massa random information.... Så kort sagt jag skulle nog bli galen pga frånvarandet av nya idéer. Tänk om den hittar på nya minnen för att kompensera för att ingenting händer i isoleringscellen.

Eller så skulle jag kanske bli fett vis istället kan man också tänka sig. Att jag för att jag inte har några nya minnen att skapa försvinner in i mina gamla minnen och typ sorterar dem fett bra så att jag har djup insikt om allt jag redan viste innan isoleringscellen och typ är bergsäker på allt! Men tänk om jag blivit felinformerad. Då kommer jag ju bli bergsäker på saker som inte stämmer. Tänk om jag bara skulle bli jobbigt envis och trög istället för upplyst. Kanske i kombination med det där med påhittade händelser/minnen.

Jag tror nog ett annat stort problem med att sitta i en isoleringscell skulle vara vetskapen av att tiden rinner iväg. Dagarna går och jag gör ingenting i livet utan jag bara slösar det på att sitta inlåst. När jag gör "ingenting" här hemma så betyder det att jag mållöst driver runt på internet eller tittar på ett futurama avsnitt jag sett 5 gånger eller nått sånt. Men i en isoleringscell skulle jag verkligen göra INGENTING. Dagarna skulle flyta ihop och jag skulle undra hur mycket tid jag slösat på att inte göra det jag vill med mitt liv. Det skulle vara det som gör mig deppig nuförtiden gånger 30!

Ingen att prata med häller. Men jag kan prata med mig själv, jag är intresant. Men till slut känner jag mig själv allt för bra för att ha nått att prata om med mig. Då blir allt ÄNNU tråkigare. Jag får väll hitta på en låtsaskompis som är min motsats och gräla med honom. Det skulle vara gnälligt och kanske till och med frustrerande men iallafall inte tomt och tråkigt. Och om han blir för jobbig kan jag alltid sluta låtsas att han finns som hämnd. Då blir han allt ledsen!

Jag skulle nog väldigt fort tappa kollen på hur jag ser ut. Jag brukar lätt glömma hur jag se ut och sedan bli aningen förvånad då jag kollar i spegeln då jag kommer hem efter skolan. Om jag inte skulle ha någon spegel så skulle jag nog tappa kollen helt efter ett tag. Jag vet att när jag är i småland så brukar jag inte kolla i spegeln på mer än en vecka ibland. Om någon skulle be mig rita ett självporträtt då skulle det nog bli ett sugigt resultat. Men i isoleringscellen skulle det nog till och med se ut som någon annan. Tänk jag skulle kunna bestämma mig för att se ut hur jag vill.

Det är iallafall inte alls konstigt att man sägs kunna bli galen av att sitta i isoleringscell. Tur att jag inte gör det, det vore depp.

(wall of incoherent text)