Fullmetal Alchemist 108

Igår kväll/natt läste jag det sista kapitlet FMA någonsin. Och jag har fortfarande kvar lite av en väldigt speciell känsla i kroppen. Delvis så känner jag mig nostalgisk över hela serien och också "omg that was awesome"-fanboykänslan. Och samtidigt som jag är helt nöjd med slutet så är jag ju ledsen över att den inte kommer fortsätta. Jag har följt den här mangan med extra nördigt intresse och verkligen satt in mig i den. Jag har många gånger sagt att det är min favoritmanga. När jag hade läst igenom sista kapitlet på 100 sidor så var jag helt tom på tankar. Det var väldigt likt den känslan jag hade i slutet av death note animen, fast ändå helt annorlunda för att helt annorlunda saker hade hänt i det här kapitlet liksom. Jag hade liksom ingenting att komentera ,ingenting att tillägga. Då vet man att en manga har ett bra slut.

Nu ska jag läsa kapitlet en gång till. Det är kul att vara nördig. ^^

Konstnärligt rus

Idag målar jag med passion! Jag är full av energi och kreativitet, det satte igång här runt 22 och har inte slutat. Jag tänker fan inte gå och lägga mig! (Jag har ändå ingen skola imorgon, fast det är "poolparty" xD istället.) Det är härligt att rita så fokuserat men ändå kaosartat att ens andning blir tyngre. Jag bryr mig inte om resultatet idag, istället flummar och experimenterar jag. Tog och målade med akvarell som omväxling, den blev okej. ^^

I mitt liv så är det här att känna sig levande :3

Laglöst.

Problemet är att jag inte beteer mig som jag tror att jag kommer bete mig mig. Jag följer inte planen. Planen är alltid nästan perfekt och helt 100% logisk men den har alltid samma fel. Vad säger att jag kommer följa den bara för att jag har den. Även om jag är smart så är jag också irrationell. Det är som en regering som försöker påverka folket, minska vandalismen, fixa ekonomin. Allt genom att ändra lite lagar. Men folk har ingen koll på vilka lagar som gäller, de bara fortsätter som vanligt. Samhället är en illusion och verkligheten är anarki.

Jag måste sluta med ekonomi/politik referenser då jag talar om mig själv.
Ingen fattar. xD Men jag bloggar inte för att folk ska läsa det riktigt. :p

Deprimerad Buddha

(Solanin är sjukt bra... tycker jag)

Just nu är jag fri och ledig och uttråkad. Jag vill ingenting. Ingenting berör mig, ingenting är intresant. Jag är inte hungrig eller törstig eller sugen på godis. Jag har ingen känsla som får mig att sträva efter något sorters mål eller åstadkommande. Jag behöver inte nått! Känner mig som värsta zenmästaren, fast på ett negativt sätt. Det är som om jag släppt taget och blivit fri.... och visst det var kul ett tag men nu är det tråkigt. Jag vill vilja saker igen.

Det finns krig!

Shit. Det finns massor med mänskor som dödar massor med mänskor av vad som enligt mig verkar som sjukt dumma anledningar. Vad fan!? D:

Bättre men inte bra

Asså "ekonomin" i min hjärna har fortfarande inte helt kommit igång (se tidigare inlägg "lågkonjunktur" om ni är förvirrade). Visst, det hjälper att läsa och se på intresanta saker för att få igång kreativiteten ett tag men sånna krispaket håller inte i längden. Ansvaret ligger hos folket, man kan inte bara ta imot donationer för att få igång omsättningen, man måste göra saker. Sälja, handla, prata. Jag har blivit dålig på att handla, för mycket byrokratiska omständigheter som hämmar mig. Om det ska bli någon omsättning måste man sätta igång den själv, och inte tänka på konsekvenserna.

"And I will rule as God over the new world"

Jag vill sitta i en personlig tänkar pose, jag vill gå runt i cirklar, veva med armarna, spekulera. Känslan av att ha en plan, pillimariskt storhetsvansinne! Jag vill skriva ner information på 300 post-it-notes, klistra upp dem på min vägg och dra snören mellan dem. Jag vill lista ut vem som ligger bakom. Se sammanhanget. Följa planen, improvisera, ta risker, vinna eller förlora. En framtida kung, en strateg. Det roliga är inte att ha vunnit utan den där pirriga känslan på vägen dit!