Fucking Filosofi

Så allt handlar om balans. Motsatser. Yin och Yang. Men paradoxalt nog finns det en motsats till balans. Kaos. Den obestämda faktorn. Den fria viljan. Utan kaos är allt balanserat och därför allt stilla. Men verkligheten är bara i mänskornas ögon. Utan mänskor kan ingen uppleva verkligheten och på vilket stt existerar den då? Enligt oss iallafall. Sanningens ögon är irrelevanta. Så om vi inte vet om balans eller kaos så finns inget. En ofrågad fråga har inget svar. Och vi går igenom livet  genom att bekämpa frågor. Genom att acceptera de svar vi får eller bara acceptera att vi inte vet är vårat val.  Men vill vi ha så många frågor eller mot gångar som möjligt så att vi kan besegra de alla och verkligen uppleva livet eller vill vi ta det lugnt och bara undvika problemen? Är livet bättre om vi får som vi vill? Även detta är balans. Och även dess motsats kaos. Varför vill vi saker? Är det vårat val att vilja? Antagligen inte. Eller både och. Vad är syftet med mening? En fråga består av ord. Ord finns i våra huvuden och är inte riktigt verkliga i den kalla världen utanför. Men som sagt, det är bara vårat eget perspektiv som räknas. Snarare bara mitt eget perspektiv som räknas. Gör det mig till gud? En kraftlös gud? Om jag skulle vara allsmäktig skulle mitt liv vara fritt från kaos och full met balans. Men det vore ju meningslöst. Eller hur?