"Friend"

Jag älskar älskar älskar detta evil smile! Jag har denna bild centrerad som bakgrundsbild på min dator och varje gång jag ser den så ler jag!

Självkritisk

Jag brukade ungefär ha likt en liten röst i huvudet som sa "Håll käften, du är inte rolig och de är inte intreserade av vad du har att säga!". Ibland saknar jag den killen.

The Pattern of Systems

Define. Break down. Rebuild.

And that's how you do stuff.

Any questions?

off

Aldeles nyss gjorde jag någonting konstigt. Konstigheten börjar med att jag har klarat mig igenom idrottsdagen (orientering) och är hungrig. Jag, Cissi och Malin går till ett ställe precis utanför Slussens tunnelbanestation som säljer toasts. Jag bestämmer mig för att inte köpa en toast utan istället vänta med att äta då jag kommer hem, för jag kan ju lika gärna göra toasts gratis hemma och jag tyckte inte det var värt 24 kr (eller vad det nu kostar). Men då jag kommit fram till min tunnelbanestation (Ängbyplan) så går jag in i en restaurang som brukade vara malaysisk men nu har bytt ägare och beställer yakitori spätt för 65 kr. Och så sitter jag där ensam vid ett bord och äter yakitori till lunch på en onsdag på ett ställe som ligger mindre än 5 minuter från mitt hem. What's up with that? Det var jätta gott för övrigt och jag ångrar inte direkt att jag spenderade pengar på dem men det var så oplanerat. Oftast när man gör nått impulsivt så går det antingen på en sekund eller så kommer man impulsivt på något roligt och bestämmer sig för att hålla kvar vid impulsen. Men det där var bara som en lång impuls där jag köpte och åt en lunch utan att tänka typ...

:(

Om det där med dålig karma från tidigare liv stämmer så kan jag mycket väl en gång ha varit Stalin. :P

Gamla tankar

Detta är egentligen en fråga om perspektiv, men enligt mig så gör inte lögner ont. Många säger "lies hurt" har hört det på flera ställen men det som egentligen gör ont är ju sanningen. Faktumet att det inte var så vackert som man trodde eller liknande. Det gör ju inte ont för änns sanningen slår en, innan det är det ju inte en lögn än liksom. Då är det min sanning och verkligheten vacker.

Jag säger inte att jag tycker om när folk ljuger för mig, men det är ju egentligen sanningen att de svikit en som gör ont. Dock är det ofta väldigt ohållbart med lögner. Då man har fått reda på att någon har ljugit så kan det vara svårt att lita på personen igen. Om det var något tillräckligt alvarligt så kan kanske aldrig förtroendet repareras. Det beror ju så klart på personen. Det finns altid två sidor.

"Såra mig inte!" mot "Ta inte åt dig så lätt!"

För mig så är majoriteten av konflikter mest bara dumma. Tomma ord, bråka för att bråka. Mina argument är ofta hållbara men ibland känns det endå som om jag bara fortsätter för att jag blivit provocerad. (mest mot mamma då) Om man bara skulle kunna skaka av sig känslan av att ha blivit sviken skulle man kunna "vinna". Vinna över balansen liksom. Att lämna och förlåta skulle altså vara Tao. Jag tycker alltid Tao ligger ganska nära Zen och det skulle verkligen vara Zen. ^^