Deprimerad Buddha

(Solanin är sjukt bra... tycker jag)

Just nu är jag fri och ledig och uttråkad. Jag vill ingenting. Ingenting berör mig, ingenting är intresant. Jag är inte hungrig eller törstig eller sugen på godis. Jag har ingen känsla som får mig att sträva efter något sorters mål eller åstadkommande. Jag behöver inte nått! Känner mig som värsta zenmästaren, fast på ett negativt sätt. Det är som om jag släppt taget och blivit fri.... och visst det var kul ett tag men nu är det tråkigt. Jag vill vilja saker igen.

Det finns krig!

Shit. Det finns massor med mänskor som dödar massor med mänskor av vad som enligt mig verkar som sjukt dumma anledningar. Vad fan!? D:

Bättre men inte bra

Asså "ekonomin" i min hjärna har fortfarande inte helt kommit igång (se tidigare inlägg "lågkonjunktur" om ni är förvirrade). Visst, det hjälper att läsa och se på intresanta saker för att få igång kreativiteten ett tag men sånna krispaket håller inte i längden. Ansvaret ligger hos folket, man kan inte bara ta imot donationer för att få igång omsättningen, man måste göra saker. Sälja, handla, prata. Jag har blivit dålig på att handla, för mycket byrokratiska omständigheter som hämmar mig. Om det ska bli någon omsättning måste man sätta igång den själv, och inte tänka på konsekvenserna.

"And I will rule as God over the new world"

Jag vill sitta i en personlig tänkar pose, jag vill gå runt i cirklar, veva med armarna, spekulera. Känslan av att ha en plan, pillimariskt storhetsvansinne! Jag vill skriva ner information på 300 post-it-notes, klistra upp dem på min vägg och dra snören mellan dem. Jag vill lista ut vem som ligger bakom. Se sammanhanget. Följa planen, improvisera, ta risker, vinna eller förlora. En framtida kung, en strateg. Det roliga är inte att ha vunnit utan den där pirriga känslan på vägen dit!

Whine whine whine

(Jag postar inte den här låten i relation till födelsedags presenter :P )
Jag tyckte först inte om den här låten, den är whineig (vackert ord) Nu älskar jag den... Den är rakt på.

Originalet är också bra. Fast jag gillar Muse verisionen bättre ^^

Tea For The Tillerman - Cat Stevens

Bring tea for the tillerman

Steak for the son

Wine for the woman who made the rain come

Seagulls sing your hearts away

cause while the sinners sin, the children play

Oh Lord, how they play and play

For that happy day, for that happy day

(Jag älskar den här låten 8D , den var eftertextsmusik för tvserien extras. Jag tror inte den skrevs för det dock x] )

turn of your ipod and see the world

Jag hade ingen ipod idag så jag lyssnade på vad de som satt runt mig i tunnelbanan snackade om. De var trevliga mänskor. De snackade om vad de gjort på lovet. Jag gillade dem.

Det är extremt odjupt av mig att gilla och inte gilla främlingar bara sådär på första intryck. Jag vet ingenting om dessa mänskor. En dag jag varit på dåligt humör på eller i en annan hotfull miljö så skulle jag lätt kunna hata de här normala tonåringarna. Varför jag gillar och inte gillar folk baserar sig på typ ingenting. Eller inte ingenting men banala och konstiga omständigheter. Om de är roliga och trevliga så gillar jag dem. Men jag känner dem ju inte. Det finns säkert mobbare där ute som skulle kunna vara roliga och trevliga när de snackar med mig och jag skulle gilla dem. Det finns säkert personer som inte önskar någonting mer än väl åt alla, men som är så socialt osmidiga så att folk ogillar dem.

På vägen hem hamnade jag i ett gäng killar. 6-7 stycken. De snackade skit och skrattade om någon kille i deras klass som de kallade fetto. Jag hatade dem omedelbart. Jag ville typ slå dem. Det var inte att de hade dålig humor men i och med att det öppnade med den här mobbing delen så hatade jag allt annat av vad de sa. Men i ett annat sammanhang skulle jag nog kunna misstagit dessa mänskor för helt okej.

It makes me think.